lördag 4 augusti 2012

Wallenberg-Edelstam

Uppdatering i slutet
Birgitta Ohlsson (Fp), demokratiministern, anser att Raul Wallenberg bör få en egen dag i almanackan eftersom han kämpade mot främlingsfientlighet. Det låter väl bra, men har inte ministern glömt någon/några?

Harald Edelstam

Edelstam kämpade med i andra världskriget, först på ambassaden i Tyskland och sedan i Norge som ambassadör.
I Norge hjälpte han motståndsrörelsen genom att trycka pamfletter och få folk ut ur landet. Där kämpade han mot fientligheten och mänskliga rättigheter. Han blev upptäckt och svenska staten straffade honom genom att placera honom i ett arkiv, tills Norge gav honom den största utmärkelse en utlänning kan få.

Efter det var Edelstam ambassadör i Guatemala och fortsatte att arbeta för de mänskliga rättigheterna genom att ha kontakt med oppositionen (som Sveriges ambassadör i Vitryssland).

Edelstam blev förflyttad till Chile lite innan militärkuppen och återigen kom han i blåsväder. När kuppen kom gjorde han allt som stod i hans makt, likt Wallenberg, för att rädda folk från döden och tortyr. Han gjorde allt i sin makt för de mänskliga rättigheterna. Se gärna filmen Svarta Nejlikan om Edelstams kamp i Chile, och läs mer om honom på Stiftelsen Harald Edelstam eller Wikipedia.

Tyvärr så var det inte så populärt hemma i Sverige eftersom han, när han blev utkastad ur Chile, så han placerades i ett litet land i Afrika.

Harald Edelstam förtjänar också ett erkännande som Raul Wallenberg. Det är inte bara att han räddade vänsterfolk från Chile utan han räddade judar i Tyskland och motståndsmän i Norge. Birgitta, förtjänar inte Harald Edelstam en egen dag med för de mänskliga rättigheternas skull?
Edelstams grav 11 sept 2010, på årsdagen avmilitärkuppen i Chile.
Sedan finns det andra som arbetat och dött för de mänskliga rättigheterna med från Sverige, till exempel Folke Bernadotte som även han kanske förtjänar en dag i kalendern. Min poäng med Edelstam är att han inte bara arbetade med att rädda judar (vilket inte skall förringas) utan även med att rädda andra med. Då blir det inte bara ännu en dag för förintelsens offer utan
en dag för ALLA människors rättigheter till frihet!

Uppdatering: Läser man Söndagskrönikan Efter 100 år vågar Sverige känna stolthet för Raoul Wallenberg i DN så inser man snart att de värderingar som Wallenberg och Edelstam stod för (Wallenberg bara under andra världskriget, pga att han försvann) inte passade in i det Sverige som försökte gömma sig i diplomatiska krumelurer för att slippa säga var de stod. De personer som räddade människor från förtryckets diktaturer gjorde det oftast på egen hand och utan de fega regeringarnas insikt. Det är det som var Edelstams bakslag efter Nazityskland och Norge, och Wallenbergs olycka efter Ungern. (Men att säga "efter 100 år är lite överdrivet... han föddes för 100 år sedan, varför skall vi känna stolthet för det? Var kvinna som föder ett barn gör en gudomlig insats, men uppmärksammas inte. Den insats som artikelförfattaren vill uppmärksamma ligger lite längre fram.)

Enligt Jan Björklund böjde sig Sverige för diktaturen genom att inte våga gå hårt fram mot Sovjet för att få veta vad som hänt med en svensk medborgare och diplomat. No shit, fick Björklund reda på det nu. titta bara på hur Edelstam behandlades av Sverige för att han vågade stå för de mänskliga rättigheterna, varför skulle Sverige då våga stå på Wallenbergs sida?

1 kommentar: