Äntligen så kommer fler att sättas i fängelse för de grymheterna, hoppas jag, eftersom nya rättegångar pågår. Några har ju redan blivit dömda, vilket jag skrev om i posten kidnappare i diktatur dömda.
När man läser sådan skildringar, eller träffar folk som har suttit i tortyrcentra och får höra deras berättelser, mår man illa. De saker som jag hört har hänt kvinnor både i Argentina och i Chile under till exempel Operation Colombo är hemskt. Bilden på den söta Muriel Dockendorff har etsat sig fast i mig efter att ha hört hennes berättelse (som tyvärr saknar slut) från hennes sökande lillasyster. Hon försvann under Colombo, som en av de 119... läs mer om det och följ länkarna på denna posten: Ångerfull general, vem tror på det? eller om Colonia Dignidad som var ett av Chiles mest beryktade tortyrställen.
 |
| Muriel Dockendorff |
Detta är bara två av de länder som hade diktaturer i Sydamerika, men liknande berättelser finns över hela kontinenten. Sedan säger många att man måste glömma och förlåta. Judarna glömde inte sina avrättade släktingar, varför skall de göra det i Sydamerika då? Det är ju samma grymheter, sedan spelar inte antalet någon roll för de som torteras ihjäl, eller de som utför dådet. Förövarna skall fångas och dömas för det de har gjort.
Vi har ju själva en liknande historia som har nystats upp i Sverige med STASI-spionen Aleksander Radler som angav östtyska studenter så att de sattes i tortyrliknande fängelser. Han jobbade som präst i Svenska kyrkan i Burträsk och hans brott är preskriberade. Läs mer om hela den tradegin, som inte sått i de vanliga tidningarna här: Religiöst hyckleri i Sverige!
Är det rätt mot alla de som han angav och som fick sina liv förstörda? Det anser inte jag, även om han kan vara trevlig mot de som möter honom nu. Trevlig var ju även Hans Alfredsson mot sina barn i filmen den enfaldige mördaren...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar